1 månad kvar

Herregud !!! I dag är det 1 månad kvar till JULAFTON...

Jag har köpt en  del klappar...men alla är inte klara....

Säger varje år att det inte ska köpas mkt....

Men det blir en hel del...

1 barnbarn och 5 styvbarnbarn....

I går den 23:e blev Lukaz 9 månader...

gud va fort tiden går..det är inte konstigt att man känner sig gammal..

Även om 51 inte är så mycket...men man kanske bara har 15 år kvar att leva....

Tänk om man vore 30 !!!!!

Skit samma..det är inte mycket att göra åt...

Att man skulle älska en person så mycket...

det är vad jag gör med Lukaz...jag blir så glad varje gång han ger mig ett leende..

Och dessa vackra ögon..stora och blå...

Kärlek på hög nivå !!!!!

Jag längtar efter att få vara barnvakt...

det har inte varit så mycket av det ännu...

kan väl förstå att dom inte vill lämna honom...

men dom kan väl åka ut och äta eller något...

så man kan få ha honom någon timme...hihi...

Jaja..det kommer väl kanske den dagen när han själv säger !!!

FARMOR... nu vill jag med dig hem....

Tror ni att jag säger JA eller NEJ....

Jaaaaaaaaaaaa...såklart...

Den här lilla godingen och 4 små rackare till

har jag träffat idag.....

Man vill bara ha...men så får man lov att tänka framåt...

10-12 år till är man låst...

Det har jag varit ..så för mig blir det ingen mera hund...

När mina 3 älsklingar är borta ..kommer ingen ny...

Jag kan inte begära att mina barn ska ställa upp och passa dom om vi ska åka bort..

Över dagen går bra..då sitter dom i hundgården....

Men inte i flera dagar....

Våra hundar har aldrig sovit 1 natt i hundgården...

dom ska vara med oss..hundgård är en nödlösning tycker jag...

Här har vi våra hundar och Pierres tik Speja...

Fotot taget vintern 2010 !!!

Något ledsamt har hänt....

Min dotter har gjort slut med sin kille som hon varit tillsammans med i snart 7 år..

Dom har bott ilag i flera år i Kristinehamn...

Men det är sånt som händer..dom har kanske växt ifrån varandra...

och upptäckt nya saker i livet...

Fast jag som mamma tycker att det är trist..

jag vet ju att han gillar henne enormt mycket...

Och då är det mycket svårare....

Man har ju blivit så van honom...

Jag har tänkt mycket på dom..

Och gråtit några gånger...

Jag är bara sån...min sambo tycker att jag överdriver...

men jag har alltid varit känslosam mot mina barn..

dom har aldrig varit utan kärlek..pengar har jag inte haft mycket att ge dom..

men dom älskar mig ändå...dom är underbara....

DÄRFÖR FINNS JAG ALLTID DÄR FÖR DOM  !!!!!

Allt ordnar sig till slut...

fast det gör ont ett tag !!