Över o nära...

Nu är årets Oxhälja över för den här gången...

Största saknaden under helgen har varit min sambo Leif..

Vi som alltid går ut tillsammans för att träffa alla gemensamma vänner..

Det här med fester är inte lika roligt nu som det var förr,

men att få sitta hemma hos någon o prata o ta ett glas vin,

eller få gå ut på lördag kväll under Oxhälja,

det kommer jag nog inte sluta med föränn jag inte kan gå...hihi

Söndag kväll när ingen fanns hos mig längre började tankarna att snurra runt i mitt huvud,

jag ska snart iväg på mitt livs resa....

mot Turkiet..jag har aldrig flugit så det är lite pirrigt...

Men alla andra fixar det, så självklart gör jag det med...

Min sambo sen 26 år är på jaktresa o kommer hem på Söndag när jag åker,

så vi träffs inte på 14 dagar...det är jobbigt kan jag säga...

Så att jag låg o grät i min ensamhet är väl inte så konstigt...

Sen hände en sak under helgen som jag inte fattar någonting av...

Och det är också väldigt tråkigt...men jag hoppas att det löser sig <3

Jag avslutar med en bild på mitt älskade barnbarn

som ska med mig till Turkiet <3 <3 <3