Livet

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag ofta tänker på allt runt omkring mig.

Jag är 52 år gammal,kan göra vad jag vill.

Inga krav, klarar mig själv. Bryr mig inte så värst mycket vad folk säger.

 

Om dom pratar skit om mig, så låt dom göra det.

Jag är ändå bäst, tycker jag själv.

 

 

För 10 år sedan tänkte jag inte på det här viset.

Då skulle man finnas till för alla.

Jag har haft en jäkla uppväxt, fått ta mycket skit.

Men icke längre..

 

Det finns människor som är sura för att man inte kommer till dom så ofta som förut,

men VARFÖR ska jag göra det när inte dom kommer till mig !!!!

 

Mina riktiga vänner är lätträknade, det räcker med 1 hand, dvs 5 fingrar.

Det är allt jag behöver nuförtiden.

 

Gud va glad jag är att jag kan tänka på det här viset :)

 

 

Vad jag menar är !!!!

att man behöver inte ha massor av goda vänner.

 

 

En ny lite Olle har kommit till familjen.

Svärfar hette Olle "Bölja"

Nu heter styvsonen Jimmys son Olle.

Mamma heter Malin.

 

Så gosig, och tänk vad dom luktar gott bebisar.

 

Nu har Leffe 6 st barnbarn och jag har 1...

 

 

Den här vackra mössan har en bekant i Hallsberg skickat till mig...

En underbart givmild och trevlig kvinna som heter Lize-Lotte..

Visst är den väl vacker, som en tavla..

Det kallar jag vänner :)

 

 

Jag har haft hundar i flera år, men detta är första gången

som jag köper dom ett täcke.

Invändigt är det fleese, så skönt för tjejen när det

är kyligt ute, eller om det regnar.

Varför är det bara jag som ska klä mig varmt på promenaden

och inte hunden...

Dom här tankarna har också kommit när jag blivit äldre.

Jag låter som en gammal kärring,

men det är väl det jag är :)

 

 

Här ser ni livets krydda för mig.

Barnbarnet Lukaz.